Jag antog att eftersom jag hoppade över dag 4, måste jag skriva dag 5 nu.
Here it's, varning för långt, tårfyllt, kärleksfullt inlägg.


Grey's Anatomy. Private Pracice.
Jag älskar dig så otroligt mycket! Det finns inte ord som kan beskriva. Det finns inte känslor som kan beskriva hur jag känner för dig. Denna otroligt vackra kvinna. Denna otroligt snygga kvinna.
Herregud, jag vill se ut som du! Jag vill vara du! Jag vill träffa dig!
Jag skulle göra vad som helst för att få träffa dig! Jag skulle göra vad som helst för att få din autograf. Jag skulle dö, om jag fick träffa dig.
Ingen människa världen vet hur jag känner. Ingen människa i världen kan förstå hur jag känner.
Jag lever för dig.
Du får mig att gå upp på morgonen.
Du gör mig glad när jag är ledsen.
När jag inte vill plugga, påminner du  mig om att jag måste för en dag vill jag bli som du, eller som Addison. 
Jag ser upp till dig.
Jag kan inte andas utan dig.
Jag skulle skratta om du gjorde det.
Jag skulle gråta om du gjorde det.
Jag skulle göra allt, bara du gjorde det.
Jag skulle dö, om du dog.
Jag gråter för att ibland drömmer jag om dig, och sen tar drömmen slut.
Jag skulle kunna skriva en 100000000000000000000000000000000 sidor tjock bok om dig.
Och den skulle jag läsa 1000000000000000000000000000 gånger om.
Det är som att jag känner dig.
Du älskar Hanky Panky trosor, för att dom funkar till allt.
Du älskar Christian Loubution.
Du har blå Chanel solglasögon.
Du har alltid mandlar, minimorötter och Trident Water-melon Twist Gum i din väska.
Detta är bara små detaljer.
Du gjorde parfymen Boyfriend för att du saknade din killes doft efter ni hade gjort slut, du gick in i en herrparfym affär och skulle skaffa en doft, du kom på iden om din parfym och kunde inte släppa den. Nu finns den i USA och kommer förhoppningsvis hit, till mig, till min hud.
Du har en hund och två katter. Lucy the Dog, och Pablo och Billy.
Du twittrar och har en Facebook sida.
Jag kommer ihåg när du svarade mig på Twitter. Jag frågade:
How is it with your flu? Is it better?? xx
Du svarade:
Si, si, I feel much better.
Jag skrek, jag grät. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag dog, lite.
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Jag kollar ofta Twitter, för att se om du har svarat mig igen, din Facebook. Dina videobloggar för att se om du har svarat på mina frågor.
Det finns så mycket mer att skriva, så mycket mer att säga, men inga ord finns. Jag kan inte beskriva. Ingen männsika skulle förstå. Ingen människa vet.
Det finns en sak jag är ensam om.
Detta.

Kate Walsh, jag älskar dig.